Italian Gothic Era Painter, ca.1250-1330
Italian painter and mosaicist active mainly in Rome. His major surviving works are mosaics depicting scenes from the life of the Virgin for the Roman church of Santa Maria in Trastevere (1290s) and fragments of a fresco cycle, including a Last Judgment, for the church of Santa Cecilia in Trastevere (c. 1293). He was the first to break with the stylizations of Byzantine art; his figures have a sense of weight and three-dimensionality. Cavallini had many students, Related Paintings of CAVALLINI, Pietro :. | The Last Judgement (detail) fg | The Birth of Jesus dfg | Nativity of the Virgin gsd | Annunciation vfhdfhs | The Last Judgement (detail of the Apostles) fg | Related Artists:
Francesco MontiItalian Painter, 1685-1768
Italian painter and draughtsman. He was the son of a tailor who served the Este court in Modena during the 1690s. Monti studied with the foremost painter in Modena, Sigismondo Caula (b 1637), for three years from c. 1700. In 1703 he moved to Bologna and entered the studio of Giovanni Gioseffo dal Sole. Roli (1962) defined the formative influences on Monti's art as dal Sole and Donato Creti on the one hand, and Giuseppe Maria Crespi and Antonio Gionima on the other. Monti evolved a distinctive personal idiom, characterized by graceful figures reminiscent of the style of Parmigianino, but perhaps more directly inspired by the more extravagant late Mannerist idiom of such painters as Bartholomeus Spranger and Josef Heintz I of the court of Rudolf II at Prague. Monti may have known their work through prints by Aegidius Sadeler II, Jan Muller and others. This exotic figure style, with fluent, swaying forms and faces suggestively muted by half-shadow was accompanied by unusual shades of colour that glow richly in darkened settings. Monti's art contributed to a neo-Mannerist strain in 18th-century Emilian painting
Edward Mitchell BannisterBorn in Canada, Edward Mitchell Bannister moved to Boston in 1848 to work as a ship cook
mattsleiderstam
Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm död den 31 juli 1835 på Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, vilken av senare historisk forskning avslöjats som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare.
Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, vilken var chef för Västmanlands regemente, och vilken lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781.
Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790.
Genom sitt 1790 ingångna giftermål med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på mera vänlig fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.
